Tänkte göra en lite annorlunda sak i bloggen idag till er, något som jag faktiskt aldrig trodde att jag skulle göra.. Jag ska faktiskt analysera och reflektera över en av mina drömmar och dela med mig mitt tankesätt ;) Drömmar är kopplade till det omedvetna och det omedvetna är kopplat till själen.

Jag tänkte dela med mig av en dröm som faktiskt skrämde mig lite, nu i efterhand förstår jag varför, att det inte var själva drömmen som gav mig den känslan, utan faktiskt innebörden, mitt omedvetna spökade lite med mig här.. Men iallafall till drömmen nu =)

Jag och min familj, även min hund trixie är inne i någon slags affär, en livsmedelsaffär men vi har blockerat alla dörrar och låst alla fönster. Jag vet inte hur eller varför vi är här inne jag har bara känslan av att en stor fara väntar utanför. Precis som svart och vitt. Här inne var det frid och fröjd men utanför var något som jag inte kände till, något oidentifierbart. En slags dragkraft på motsatt sätt som sköt ifrån utifrån polen istället för att dra sig till magnetfältet. som minus mot minus eller plus mot plus. Det var verkligen! förbjudet där ute. Helt plötsligt så står det en man utanför. Han säger att faran är som bortblåst och vi kan komma ut nu. När vi går ut på den okända marken förvinner mannen. Det enda vi ser är massa afrikaner som hysteriskt trummar på sina trummor och dansar livliga dansar, dem bär masker. Vi fortsätter framåt och jag ser nu att min hund har tagit form av en mänsklig gestalt, en liten pojke på kanske 10 år. En sor förvirring uppstår och jag kolar runt omkring mig. När jag kollar mot pojken igen står det en man och håller fast honom. Han säger "mot flickan kan jag iallafall visa nåd" också hugger han pojken uppifrån rakt ner i huvudet med en kniv, 8 hugg innan han släpper honom. Vi springer in i affären igen, pojken lever fortfarande (konstigt nog) och väl innanför portarna byter han skepnad och blir till min hund igen. Hon ligger och skakar några gånger innan hon dör. En oändligt lidelsefull sorg uppstår. Det var som om änglarna grät och djävlarna föll.

" Jag ser drömmen som ett budskap från både verkligheten och mitt känslomässiga tillstånd. Om vi först tar upp det där med att min hund byter skepnad, så gör hon det 2 gånger precis vid portarna, vilket symboliserar att själva porten är gränsen till gott och ont. Där inne är hon en hund och jag känner mig trygg med stället och hon har sin vanliga skepnad, min familj är där och det käns betryggande. Alltså är detta stället ett tecken på den situation jag befinner mig i när jag känner mig okej i vaket tillstånd. Utanför portarna är det främmande mark, det kan i verkliga livet symbolisera sinnestillstådet jag är i när jag känner mig sviken, förvirrad, sårad osv. Det är ett ett sinnestillstånd där jag känner skillnaden att leva. Såfort vi går utanför antar Trixie mänsklig gestalt, vilket gör henne sårbar. Detta betyder alltså att I den främmande världen för mig ser jag henne som en mänsklig gestalt. Hon är en tröst igenom mina svåra tider och har faktiskt hjälpt mig igenom dem. Hon blir sårbar i min sårabara verklighet. Afrikanerna utanför härstammar i min dröm ifrån C.G Jungs bok "Mitt liv, mina tankar, mina drömmar" Som jag hade läst kvällen innan och då var han på resa i afrika. När dem var i en by var allt främmande och när afrikanerna började dansa häftiga danser med spjut och vapen kändes det för Jung otryggt och han ville få dem att sluta. I min dröm symboliserar alltså afrikanerna att vi borde stanna, en farlig tanke väntar om ni går förbi oss, vilket också hände när mannen dök upp och hugg pojken. Att det var en man som stod där med kniven är ett tecken på att jag är rädd för att bli sviken igen, att någon man ska "hugga mig i ryggen" men eftersom jag är så långt ifrån så hugger han pojken i huvudet. Alltså är hans avsikt i min dröm att döda mina tankar och det som pågår i mitt huvud. Trixie är en parallell till mig. Jag står bara och kollar på men det är mig det handlar om. Jag måste döda mina känslor och lätta på trycket. Eftersom att han försöker döda pojken. Allt detta som händer på den främmande marken analyserar jag på detta sättet. Men sedan när vi kommer in i affären igen antar Trixie sin vanliga hundform och då har det ingenting med mitt sinne att göra. Utan där uppstår sorgen och ensamheten som jag kommer känna om hon skulle dö på riktigt, antagligen är detta någonting jag är rädd för och har gått och tänkt på mycket. "